Favoritord

"Pastaroner"

Polis, polis, potatisgris (del 2)

G: "Mamma, poliserna kan gå på bakbenen."

Förolämpningarnas konst

Pappan tog nåt ifrån G som han inte fick ha. Och Evreka! Istället för att slåss eller kasta nåt sa han:

"Pappa, du och R har pyttesmå muskler!"

Gs andra sång

För ett tag sedan skrev G en sång om bilar. När vi häromdagen satt i bilen på väg hem från en tältsemester, ville han att vi skulle sjunga sången om isbjörnen. Jag och Pappan blev lite förvirrade, eftersom vi inte kunde någon sådan sång.

"Men det kan jag!", sa G. Och så sjöng han sin sång. Den gick såhär:

"Isbjörnen kryper, isbjörnen kryper - på mitt huvud!"

Träskor

Inspirerad av "Försök att inte se så snygg ut" har jag idag köpt mitt första par träskor. Supernöjd.

Matlagning

Häromdagen var barnen och jag på besök hos mina föräldrar, och G skulle hjälpa sin morfar att laga mat. De hade precis skurit till en bit smör, och morfarn instruerade G att lägga smöret i pannan. "Ja", sa G, och så gjorde han det.

Nattsaga

G läste "nattsaga" för mig för en liten stund sedan. Tydligen handlade den om en drake som skadade sig och behövde åka till sjukhuset.

Generositet

G lekte kafferep med sin farmor, och  och frågade mig om han kunde få lite choklad och kakor till leken. Eftersom jag stod och dukade fram fika precis bröt jag en hyfsat stor bit mörk choklad och gav honom. Han tog sin farmor i handen och gick in till den dukade kaffeservisen på hans rum. Väl där nöp han lite i luften på kakfatet, sträckte handen mot sin farmor och sa:

-Titta farmor, jag hittade en bit choklad till dig också.

Födelsedagen

Idag fyller G tre. Nu när han har greppet vad en födelsedag är för något, gäller det ju så klart att slå på stort. Bland annat satsade vi stort på att skulpturera och dekorera en biltårta.

Min lilla vegan

G sprang omkring med en burk och sa:

"Jag ska fånga djuren."

Sedan började han trumma på burken och sjunga. Med sin ljusa stämma sjöng han:

"Man får inte äta djur! Man får inte äta djur! Man får inte äta djuren!"

Farmor

Farmor: Du förstår, G, jag är pappas mamma.
G: Haha! Nää, du är ju farmor!

Och en eloge till Mamman...

R har börjat med en ny grej. Varje gång jag byter bajsblöja på honom, ligger han på skötbordet och klappar händer. Tackar tackar.

Pengarnas ursprung

G: "Mamma, pengarna har tagit slut. Jag måste gå och hamla nya."

Morfar

G har börjat prata allt bättre på senare tid, han till och med säger "r" mitt i ord. På väg till mina föräldrar frågade jag honom:

"Kan du säga morfar?"
G (glatt): "Touffa!"
Jag: "Nej, det börjar på m, som i mamma."
G: "Mmmm, mamma!"
Jag: "Ja, precis. Mmm, mamma. Mmm, morfar."
G: "Mmm, mamma. Touffa!"
Jag: "Njaee, mmm, som i morot. Mor-ot. Mor-far."
G: "Mmm, mooorooot. Touffa!"

Efter ett tag gav vi upp. Idag, typ en vecka senare, ringde morfarn. G tog luren, och så sa han:

"Hej mor-farr!"

Undergången

Pappa C (till sonen T, som klättrar på möblerna): T, vad gör du?
T: Jag leker undergång.
C: Leker du undergång? Hur leker man det?
T: Då kommer det vatten.

Gs möte

Pappan har semester, och här veckan har vi varit på lite trevliga utomhusutflykter. Ett tecken på att G börjar bli lite äldre, är att han på flera ställen framgångsrikt skaffat sig nya vänner att leka med. På en lekplats i djurparken träffade han en liten pojke ungefär på samma nivå som G själv. Deras samtal lät såhär:

G: ”Dööö!”

Främmande pojken: ”Du dööö!”

G: ”Nej, du dööö!”

Fp: ”Nej, du dööö!”

G (tydligen med mest övertygelse): ”Du dööö!”

Fp (med mycket gnäll i rösten): ”Neeej – mamma, mamma, han sa dö!”

Spindelmannen...

...eller "spiderman", som han tydligen heter nuförtiden, har tydligen haft något sorts konvent på vår gård.

Roary

Alla som känner G vet att han fullkomligt älskar bilar. Det är inte det att han bara står och leker brum-brum med bilar hela dagarna (även om det också tar mycket tid i anspråk). Bilarna får också vara figurer som lever ut de konflikter som behöver bearbetas, eller så får de gestalta figurer som är spännande (mer än en gång har bilar fått vara "gammelmormor" - vi misstänker att det kan vara en extra spännande figur i hans liv, då hon har både krycka och rollator). Bilar på TV är så klart en stor hit, och för ett par månader sedan fick jag en liten uppvisning, då G stod och sjöng ledmotivet till Rorri racerbil (Roary i original) med en lite koreografi till.

Detta har väl varit helt okej,ganska så sött till och med. Men så kom dagen då det helt plötsligt tog mycket längre tid att gå hem från dagis än det brukar. Vi var nämligen tvungna att stå typ fem minuter och titta på racerbilen. Den riktiga.

Oliver Twist

En dag kom G bärandes på Pappans plånbok (som han inte får leka med efter att den var borta en halv vecka efter lek). Jag undrade hur han hade fått tag på den, som alltid ligger i Pappans ficka.

Efter närmare undersökning insåg jag att Pappan inte hade en aning om att den var borta, eftersom G smart nog ersatt den med en rosa plastmikrofon.

Bärgningsbil

G: "- Nu ska jag fylla tanken."
Mamman: "- Ja, nu äter vi ju och då är det ju som att du fyller på tanken."
G: "- Jag är en bil."
M: "- Eeh, ja man kan ju säga att du är som en bil. Bilen måste tanka sig med bensin för att kunna köra och du måste tanka dig med mat för att orka göra grejer, leka och sådär."
G: "- Jag är en bil. Och mamma - du är en bärgningsbil."

Alldeles riktigt, G. Jag är en bärgningsbil. För när du får soppatorsk, då får jag alltid bära dig.

Gravid?

Idag har jag för andra gången på typ en månad fått frågan om jag är gravid. Vad svara? Nej, han är sju månader nu. Eller kanske Nej, jag har bara taskiga gener. Fler förslag?

Grrr...

Markbo

C: "-Nu har jag blivit markbo på riktigt, jag parkerade på den platsen som var allra närmast."

Kroppsmedvetenhet

Förra sommaren var Gs kompis T här på besök och lekte. T var då ett par månader mer än tre, G hade precis fyllt två. Det var sent på eftermiddagen och G var supertrött. T skojade och sa att han hade tagit Gs händer. G blev helt hysterisk och skrek att T skulle lämna tillbaka händerna. Ts mamma och jag försökte förklara för G att det inte var på riktigt. När detta inte hjälpte försökte vi uppmana T att lämna tillbaka händerna till G eftersom han blev ledsen. Men T, som också var lite trött och sur, svarade bara:

-"Joho, det är på riktigt! Nu tar jag dina händer, G!"

No end to the gråtfest.

Vad ser du?

Strumpor? Nej, det är hallon! Som ligger i bärkorgen. Ser du väl!

Ansvarskänslan och utslagenheten

Igår fick jag höra av grannen att det varit ett knivdrama på granngården, som ledde till att en ambulanshelikopter kommit och försökt landa på gården utanför vårt hus. Vi hörde inte ett knyst.

När barnen gnäller till i sömnen, då vaknar vi banne mig för att gå upp och titta så att allt står rätt till mitt i den djupaste sömn.

(Foto: Wikimedia commons)

G:s sång

Häromdagen hade G och jag en liten sångstund, och efter x antal sånger sa G: "Nu ska vi sjunga om bilen." Jag visste inte vad detta var för en sång, men G började sjunga sin sång med rörelser till sången igenom. Sången gick såhär:

"Jag ska bygga en bil.

Jag ska bygga en polisbil.

Jag ska bygga en ambulans.

Jag ska bygga en brandbil.

Jag startar min motor - vooum.

Jag kör iväg - diiuuoooo-diiuuooo."

Inlåst

Imorse byggde G "ett hus" utanför vår badrumsdörr. Hela dagen har han sedan fått ursinnesutbrott så fort någon gått in eller ut genom dörren, och därmed raserat hans bygge.

När vi ser bilden inser vi att det nog inte är långt kvar förrän någon av oss föräldrar de facto sitter inlåst på badrummet.

Begreppsförvirring

G med arg stämma: "Ja e inte ett barn, ja e en pojke!!!!"

Dramatik

I helgen var hela familjen ute och njöt av det vackra vårvädret tillsammans med några vänner. Med välfyllda picnickorgar hade vi slagit oss ned vid en sjö, som fortfarande var täckt av ett tunt lager is. Ut på denna is sprang under dagen en söt liten hund, som givetvis inte visste bättre. Hundens matte och husse ropade och visslade, men vovven sprang allt längre ut. Mitt ute på vattnet brast isen, och vi kunde inte mycket annat göra än att se på när hunden kämpade för sitt liv och vänta på Räddningstjänsten.

Räddningstjänsten kom, hunden blev räddad och vi kunde alla pusta ut. Kvar i vattnet låg en massa stök och olika don som använts i tidigare räddningsförsök av hunden. När det hade börjat plockas upp bland allt stöket sa G:

"Titta mamma, C räddar stegen!"

Galen för mindre

Under ett blöjbyte på R:

G: "Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Jag: "Jag vet inte."

G: "Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Jag: "Jag vet inte."

G: "Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Jag: "Jag vet inte."

G: "Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Jag: "Jag vet inte."

G: "Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Bus...svar

Tyvärr har vi oturen att ha ett sånt där telefonnummer, som det ofta är väldigt mycket felringningar till. På grund av detta har pappan i familjen börjat spexa till det lite när han svarar, i hopp om att någonting kul ska hända. Det gör det i regel aldrig, men...

Middag. Telefonen ringer, och pappan reser sig för att svara. Den del av samtalet som jag hör låter så här:

Pappan: "Avdelning två, det är Pappan.

[...]

Göra naglarna? Nej tyvärr, det är väldigt tjockt med tider just nu. Ring igen om en vecka, så kanske det ser bättre ut."

Samtalet slut.

Arbetsmoral

G: "Nu jag gå jobbet. Jag sova jobbet."

Who you gonna call?

G: "Mamma det kommer ett spöke! ... Nu ska jag döda spöket.
-Dö, spöke!
-Nu har jag dödat spöket, nu är det borta. Det är på dagis."

Polis polis potatisgris

G leker polis. Han kommer åkande på kavan, kliver av, pekar på sig själv och säger (med mycket bestämd röst):

"Jag e polisen!"

Sedan vänder han pekfingret mot mig och säger:

"Nu jag döda dig! Nu du åka sjukhuset."

Polisen har även tagit min näsa. När han var trött och grinig tidigare ikväll, slog han på sin pappa. När vi sa "G, du får inte slåss" svarade han:

"Jo, jag får slåss. Jag är polisen."

Gubben på pengen och hans ytterkläder

G: "Mamma, vem är det?"
Mamman: "Det är kungen."
G: "Nej, det är inte kungen."
M: "Jo, det är kungen."
G: "Nej, det är inte kungen. Det är en gubbe."


G vänder på myntet

G: "Titta mamma, en vante. Gubben har en vante."

Trafikvett

Igår tog jag och barnen en timmes promenad. Eller ja, vi gick ett ärende på 1,5-2 km, G ville "gå själv" och det tog en timme. Han skulle stanna och titta på typ allt. Han hoppade åt höger och hoppade åt vänster, och jag var tokspänd hela vägen. Bilisterna såg inte mindre spända ut de, när de kom i närheten.

Vi måste verkligen öva på trafikvett, och jag gick tillbaka i tiden för lite inspiration:

Anders

Den senaste veckan har det hängt nån kille som heter Anders hemma hos oss osedvanligt ofta. Anders är en exakt kopia av min äldsta son, 2,5, och har ett mycket aktivt liv. Anders blir väldigt ofta sjuk, och måste gå till doktorn (det är jag). Lite oavsett vad det är, brukar han få plåster och medicin.

Anders kör bil, åker till skolan, går till jobbet (vid de senare två aktiviteterna är det viktigt att Anders får hjälp med att ta på sig sin ryggsäck) och en gång hade Anders smugit en av Rs leksaker i tvättmaskinen.

Skogen. Bortanför tröskeln skymtar Anders hus.

Idag har Anders varit mer aktiv än någonsin. På morgonen tog han körkort. På eftermiddagen har han bland annat haft konsert för mig (han klinkade på en gitarr och sjöng "Alla är rädda för spöket") och bjudit mig på picnic i skogen. Vi satt i skogen säkert en halvtimme. En liten stund fick jag dock vänta själv, eftersom Anders skulle ner i den mörka källaren och hämta mera kaffe på hyllan högt uppe.

Mörka källaren

Viktigast av allt är kanske att Anders aldrig tilltalas i första eller andra person - han är nämligen alltid Anders. Säger jag "du", rättar han "Anders".

Pedagogik

På dagis har jag noterat att det finns föräldrar som, i ett försök till pedagogik, talar till sina barn i någon sorts konstant, hysterisk falsett. Skitstörigt.

Kl. 03.12, natten mellan lördag och söndag

G: "Grannarna sjunger högt för mig. De spelar högt på radion. De måste sluta nu."

Bra hanterat

Imorse kom G och väckte mig och R klockan halv sju. Mycket sakligt berättade han för mig:

”Mamma, jag drömde. Jag drömde att det kom ett monster. Jag skrämde bort monstret. Jag sa: 'Nej, gå! Du får inte vara kvar här. Du måste gå härifrån nu!'”

Logik

G: "Mamma äter för att hon ska bli stor och stark som pappa."
Mamman: "Jaha, okej. Men varför äter pappa då?"
G: "Eee... Pappa äter för att han jobbar. Han arbetar jättehårt. Faktiskt."

Fotnot: Pappan är byråkrat. Och "faktiskt" är nog Gs nya favoritord.

Vad är sant i en tvåårings värld?

Varje dag då jag hämtar min son på dagis, talar han om för mig att de fått potatis och köttbullar den dagen. Förutom en dag, då sa han att han ätit upp alla barnen.

Alltså...

Tidigare idag satt jag och lekte med mina två barn, G (2,5 år) och R (4 månader). Vi satt och sjöng tillsammans för R, G och jag, när G helt plötsligt slutade sjunga, pekade på mig och sa "Dö!!". "Du borta nu, gå i köket! Dö!". R kiknade av skratt åt detta utbrott. Själv tyckte jag att det kändes sådär kul...

Amatörmamman

En dag förra veckan rusade G ut från dagis och jag rusade efter med lille R i babyskyddet och Gs overall i högsta hugg. Kvar i facket fanns "bappehaninen" - napp och kanin. Som tur var lyckades vi komma på detta precis innan dagis stängde och vi hann hämta dem inför kvällens nattningsritual.

Dagen efter blev de kvarlämnade i hallen på väg till dagis istället. Jag vet inte riktigt när jag blev senildement och började göra en vana av att glömma det som är mest viktigt i hela världen...

Made in nånstans där de har konstiga tecken istället för bokstäver?

Konst

En morgon när jag vaknade kom G in med papper och penna i handen.

"Vad duktig han är som bara målar på pappret", tänkte jag när jag såg honom stå och rita vid andra änden av sängen.

Tonårsfasoner

Min äldsta son, två och ett halvt, sov idag till halv nio. Uppe en timme, sedan tog han helt sonika på sig pyjamasbyxorna igen och sa att han skulle sova. Så gick han och la sig igen.

Flera gånger om dagen...

...förvandlas vårt köksbord till en bilbana.

Mat 2

"Titta mamma, jag krossar!"

Mat

Mamman: Tyckte du maten var god, G?
G: Nej. Den var blöt.

Fotnot: det var inte mamman som lade pommes friten i mjölkmuggen.

Världens sötaste samtal... eller?

G: Jag älskar lillebror.
Pappan: Älskar du lillebror? Ja.
G: Jag ha lillebror. Lillebror sitta knä.
P: Jag ska hjälpa dig sätta lillebror i knät.
en stunds tystnad
G: Jag älskar TV:n.